Komedi kontra kvotering
Vill man ha något att förundras (och/eller förargas) över så behöver man inte vänta länge innan man hittar något. Jag är fortfarande upprörd över föregående inläggs ämnen, men väljer ändå att byta spår lite. För nu jävlar har skiten träffat fläkten igen! Det är nämligen dags att prata om kvinnor och jobb.
Bakgrunden är att Kanal 5:s roast av Annika Lantz sändes igår kväll. Annika har länge frågat sig varför kvinnor ständigt är underrepresenterade inom komedisverige, och hade inför inspelningen krävt att minst hälften av roastarna skulle vara kvinnor. Femman (eller produktionsbolaget Brommamamma, med Henrik Schyffert i spetsen) valde istället att enbart ha med kvinnliga roastare. Men ändå så väljer fröken Lantz att gråta ut i Aftonbladet. Några citat i artikeln är värda att diskutera:
"Jag sa att om jag ska vara med så ska det åtminstone vara hälften kvinnor i panelen. Men då tyckte pojkarna att det var festligt och gjorde en hel kvinnopanel."
Jag förstår inte riktigt problemet? Om du vill att fler kvinnor ska synas inom svensk standup, är det då inte jävligt lämpligt att de får den TV-tiden som du anser att de förtjänar? Eller är det dåligt att det i det här fallet inte var några killar (bortsett från programledaren) närvarande? Nej, det kan det ju inte vara, för det sa du ju absolut ingenting om.
"De valde också att kalla det för 'tjejroast på Berns' vilket på sätt och vis sköt hela idén om det här i sank. Det kändes inte så bra [...] Det blev ännu märkligare när jag kom dit och Erik Haag var klädd i klänning. [...] Det blir lite gycklarnas marknad. Titta det är kvinnor! De är roliga! Freakshow! Det känns ganska gammaldags att det fortfarande ska poängteras."
Men herregud, vad förväntar du dig egentligen? En roast går ut på att man (på ett ironiskt sätt) ska göra narr av personen, och där inkluderas saker såsom hjärtefrågor och utseende. En av dina hjärtefrågor är att kvinnor ska få mer tid i massmedia - en åsikt som dessutom delas av väldigt många medmänniskor i samhället. Får man alltså inte skämta om utebliven kvotering - om man är har en penis?
För det intressanta var att kvinnorna själva skämtade om det. En av komikerna (som var så kass att jag ärligt talat inte lagt hennes namn på minnet) drog dessutom skämt om alla roastarnas fittor. Var det bitter stämning då? Inte direkt, va? Det känns personligen lite märkligt att Lantz verkar sträva efter jämställdhet mellan män och kvinnor vad gäller deltagare, men tydligen har hon inte samma praxis när det kommer till materialet.
Det här leder också in på en brinnande fråga i samhället: kvotering. Män och kvinnor ska vara lika representerade i alla lägen, detsamma gäller invandrare och "svenskar" för att nämna ett annat exempel.
Jag är givetvis för jämställdhet, alla ska ha samma rättigheter i det här landet. Men på fullaste allvar, ska fler komiker få chansen om den enda anledningen till det är för att de är kvinnor? Bullshit! Och det gäller för övrigt även om det skulle vara omvänt; om majoriteten av de mest kända och roligaste komikerna var kvinnor så innebär det inte att männen skulle få frikort på grund av sitt kön. Detsamma gäller även komiker med invandrarbakgrund; komiker som Özz och Soran Ismael ska vara med för att de är roliga - inte för att de råkar vara kurder.
Den grundläggande tanken med kvotering är vacker, men när det blir en viktigare paroll än kunskap och personliga egenskaper, då är vi jävligt farligt ute. Här spelar det ingen roll om vi snackar fullmäktigejobb, sjuksköterska, brandman eller komiker. I mina ögon så innebär ett jobb som komiker att man, bland annat, måste kunna skapa en kontakt med publiken och kunna tala inför en större grupp. Sen har vi det som råkar vara det viktigaste av allt - man måste vara rolig. Man måste kunna dra bra skämt som publiken uppskattar, eller uppträda på ett sätt som publiken uppskattar.
Finns det kvinnor som klarar av det? Absolut! Visst fan finns det. Mia & Klara är exempelvis helt jävla underbara, Babben Larsson är sjukt rolig, Anna Blombergs imitationer av hemmafruar och partiledare är 100% klass, och även Nour El-Refai har sina stunder. Tittar vi utomlands så har vi tjejer som Sarah Silverman och den hysterisk galna Lisa Lampanelli, för att nämna några. Men om vi återvänder till Sverige och tittar på de namnen jag räknade upp - hur många av dom slår killar som Johan Glans? Robert Gustavsson? Magnus Betnér? Henrik Dorsin? Fredrik Andersson? Tobias Persson? Björn Gustavsson? Nej, förresten, stryk Björn Gustavsson. Han är värdelös. Tomas Järvheden? Mårten Andersson? För att nämna några.
Är de uppräknade kvinnorna mindre roliga än de ovannämnda männen på grund av att de har bröst och vaginor? Självklart inte. Jag vägrar tro att det har något att göra med kromosomuppsättning. Men igår var det smärtsamt tydligt att Sverige saknar riktigt roliga kvinnliga komiker (i jämförelse med männen och bortsett från de ovannämnda tjejerna, that is). Den enda som egentligen var rolig igår var Babben Larsson. Då snackar vi 1 av 5 i panelen. 20%. Det är synd som fan att det är så, för tro mig, jag ser mer än gärna fler komeditjejer. Men de ska inte få ta någon annans plats om anledningen är något annat än humorfaktorn.
Om jag vill gå på en stand-up show, då skiter jag i könet, det jag bryr mig om är humorn. Om jag köper en skiva så skiter jag i om artisten är tjej eller kille, det är låtarna jag vill lyssna på. Om jag (mot förmodan) skulle rösta på en deltagare i Idol, då bryr jag mig inte om det hänger en snopp mellan benen eller inte, då gör jag det för att jag anser att han/hon är duktigare än de andra.
Kvinnor kan, är en klassisk paroll. Och visst fan kan dom. Men vissa kan det inte lika bra som andra, och detsamma gäller för övrigt även män. Så snälla, låt inte slutprodukten vara lidande på grund av andra, totalt ointressanta, anledningar. Rätt man och kvinna på rätt plats. De roligaste ska vara de som syns, kvinnor och män.
Jag misstänker att det kan bli riktigt livat, så jag slutar med ett påstående som vi nog alla kan enas om:
Petra Mede borde aldrig mer få göra TV. Någonsin. Inte radio heller för den delen, om hon skulle få för sig det. Inte synas i tidningar. Hon borde fan dra sig tillbaka, omedelbart.
(artikeln i sin helhet: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article7135482.ab)
Yttrandefrihet kontra petflaskor med bensin - del 1
Är det något jag är duktig på vad gäller skrivande, så är det att skriva av mig när jag är ordentligt förbannad på något. Det här är ett exempel på hur felknullat samhället kan vara ibland.
(Innan jag går vidare vill jag vara extremt tydlig med en sak: Det här inlägget lägger ingen som helst vikt på vad Vilks gjorde. Detta på grund av två saker: 1) Han har inte begått något brottsligt. 2) Det är betydligt - betydligt - värre att bruka våld och göra mordförsök än att säga något negativt om religion - oavsett religion)
Lars Vilks-tåget tuffar vidare, och alla verkar vilja vara med på resan, oavsett vilken klass de reser i. Ni vet mycket väl vad som har hänt den här gången: Lars Vilks hade en föreläsning på på Uppsala Universitet. Det visades en pornografisk film där ett gaypar med Muhammed-masker hade det roligt (i dubbel bemärkelse?). Detta ledde till att han blev attackerad på plats, och några dagar senare försökte någon/några att bränna ner hans hus.
Efter händelsen strösurfade jag runt på olika debattsidor, samtalade med lite folk och läste media. Utifrån det drog jag en slutsats: Här finns det två åsikter som främst representeras, och eftersom vi svenskar ska vara lite försiktiga så måste man försvara sig själv kortfattat innan man sedan säger vad man egentligen tycker. Såhär ser alternativen ut:
#1: "Det är självklart fel att Lars Vilks blir attackerad, men har han rätt att säga/göra det han gör?"
#2: "Jag respekterar andra människors tankar, men Lars Vilks får det han förtjänar."
Man blir ju upprörd för mindre, det ska erkännas, men det här är ju för fan ett skämt. Nej, jag tänker nu ge ett tredje alternativ. Lite längre, men det är det som jag skriver under på:
Yttrandefriheten är extremt viktig. Vill vi leva i en demokrati, där alla har rätt till sina åsikter, tankar, värderingar, religion och fan och hans moster - då kan/ska/får den inte rubbas en tum! Men i dagens samhälle så är alla kränkta. Alla mår dåligt av något som någon sagt eller gjort. Vid minsta lilla sak blir det svarta rubriker i de tidningar vars egentliga uppgifter är att delge oss relevanta nyheter, och inte vrida sanningen sålänge det inte handlar om rent jävla skvaller.
Och då har jag utelämnat de två största apekterna. För när vi börjar snacka ras eller tro, då är det bäst att ta på sig blåstället och vara beredd på precis vad fan som helst. Lars Vilks uppmanas till tystnad från två olika läger, och jag vet inte vilken av dem som är värst - antingen är det hot, skadegörelse eller mordförsök, eller så är det kritiker som gråter om att han utnyttjar yttrandefriheten. Utnyttjar yttrandefriheten? Jag kräks när jag ser människor haspla ut sig sånt skitsnack!
Här kommer också min poäng: ja, jag mår fysiskt illa av vissa människors funderingar och tankar. Men ger det mig rätten att skadegöra och/eller bruka våld - odödligt eller dödligt? Självklart inte! Det spelar ingen som helst roll vad argumenten är - religion, sexuell läggning eller vilket jävla fotbollslag man håller på.
Voltaire sa en gång: "Jag delar inte din åsikt, men jag är beredd att dö för att försvara den". År 2010 har detta snarare ändrats till "Jag delar inte din åsikt och jag försvarar min, så gör dig beredd att dö". Samtidigt står några med handen i byxfickan och pratar om vad man får och inte får säga istället för att fördöma att vi i dagens demokratiska samhälle uppenbarligen inte kan säga vad vi vill utan att riskera våra liv. Hur i helvete kan det vara viktigare att förhindra narrande av religion, än att förhindra att folk får leva ett liv på flykt för att någon eller några inte håller med dem?
Bullshit. Ingen har rätt att mörda för sin åsikt, och ingen har heller rätten att säga vad man får prata om - sålänge det inte bryter några lagar.
Jag känner att jag kan skriva hur mycket som helst om det här, så jag tror att det får bli flera inlägg om det här ämnet. Men jag avslutar med några småpunkter som kan vara värda att fundera över:
* Några pratar om Lars Vilks "provocerande" mot muslimer. Det är mycket möjligt att det är hans mål. Men spelar det egentligen någon roll i sammanhanget, så länge det inte är hets mot folkgrupp? Varför ska en icke-muslim (och här menar jag religionsmässigt och inget annat) behöva respektera och följa samma värderingar och riktlinjer som de troende muslimerna - och i det här fallet, inte ha tillåtelse att avbilda profeten?
* Jag nämnde ju tidigare att alla numera känner sig kränkta. Därför undrar jag när steken vänds, och den första homosexuella mannen kommer att gråta ut i media och hävda att alla bögar minsann inte alls har på sig Muhammed-masker när de älskar.
* Vissa människor borde verkligen tänka sig för både en och två gånger innan de skriver ner sina åsikter (som de självklart har rätten att delge) till allmän åskådan.
Peter Weiderud är ett klockrent exempel. Följande citat är plockade från hans artikel på Newsmill. Hittar du något motsägelsefullt? Då har du läst rätt.
1) "Men vad är hans [Vilks] ansvar och vilket ansvar har försvararna av yttrandefrihet att tala honom tillrätta, istället för att blint försvara hans stolligheter?"
2) "Yttrandefriheten är för viktig för att begränsas."
(artikeln i sin helhet:
http://www.newsmill.se/artikel/2010/05/12/lars-vilks-ar-yttrandefrihetens-ake-green)
sirpimpim.blogg.se - version 2.0
Bloggen har fått sig ett ansiktslyft och kommer från och med nu handla om helt andra saker. Terapi för dig, terapi för mig. Så kan man väl uttrycka det. Bare with me - nu kör vi igen.
